angestandme.blogg.se

Arg, besviken och så frustrerad. Känner mig inte ens sjuk, men magen säger något helt annat. Mår illa och magen låter och mullrar som om det vore storm där inne.
Toaletten och jag är buddies sedan i lördags men trodde mer jag ätit något dåligt. Tydligen inte två dagar senare.

Blir hemma från jobbet imon, så frustrerande när jag var hemma förra veckan också för då ville mega förkyldningen inte ge med sig, så efter en och en halv vecka på alvedon var jag hemma två dagar.

Nu blir jag hemma minst imon med. Rent ut sagt förbannad... Ska till läkaren på fredag för recept påfyllning. För de är all hjälp jag får nu.

Jag mår..... Har skrivit en punktlista på saker att ta upp. Annars kommer jag komma ut från läkartiden och komma på allt jag ville prata om efteråt som vanligt. Och det funkar inte riktigt om man ses en gång om året.

De läkarprov jag tagit hittills har inte visat på någon rubbning i immunförsvaret, men jag kan inte skaka känslan av detta är allt annat än normalt och okej.

På ett sätt skönt att vara hemma ensam (Joel jobbar i Stockholm). Njuta av tystnaden, ha hela sängen för mig själv och två underbara hundar som viftar på svansen bara jag tittar på dem. Men samtidigt snurrar tankar som jag vet inte borde finnas där. Tvivel, oro och osäkerhet.

Jag älskar, jag har lust, jag vill, men någonstans i bakhuvudet viskar djävulen till mig.

Jag är min egen värsta fiende.

Hur orkar man allvarligt? Om du har ett problem med mig, speciellt en sådan obetydligt skit sak så går det mer än gärna att fråga hur jag tänkte, vad jag mena eller om det ansågs vara ett problem.

Gisses, jag frågade en sak och du svarade till och med. Jag lyssnade och bekräftade att, jaha ok, då förstår jag. Men icke....

Arg, ledsen, besviken och alldeles, alldels skitsur.

Kultur, kön, härkomst, status... Jag bryr mig inte. Prata med mig och inte någon annan.

Tack, det var skönt. Nu hoppas jag på att kunna sova.

Ofta önskar jag att jag kunde se framåt för att kunna se om det någonsin blir bättre. Blir arg på mig själv för att jag är olycklig. För att jag inte kan vara nöjd och glad, tacksam.

Om jag kunde få en glimt framåt visste jag att det är värt att stanna. Jag famlar i mörker...