Jag vet att man inte borde bry sig. Att man borde kunna skaka av det och säga "det är ju bara en serie". Det är sant till en vis del, resten av mig skriker "det var inte alls såhär jag tänkte".
Vikings sista avsnittet, säsong 1, jag är besviken. Du höll mig i ett järngrepp, men nu vet jag inte. Ger nog säsong 2 nästa år en chans men jag vette fan.
Såg fram emot massa små historier och annat jag startat i mitt huvud men serien verkar gå åt ett helt annat håll än vad jag tänkte och förstod under de första 8 avsnitten.
Känns ofta såhär med serier, även filmserier. De startar något sedan förändras de så mycket på vägen att vi inte känner igen starten eller kan få samma känsla för karaktärerna igen. Karaktärer du engång gillade och var så engagerad i finns knappt kvar i den karaktär de byggt upp längre.
Är det samma med människor i din närhet? De bygger upp en bild, jag ser och skapar en egen bild av dem och sedan finns det olika tolkningar av dig och mig utifrån den som ser. Sedan om bilden stämmer med vem vi är utåt och vem vi är inuti kanske är två helt skilda saker.
Bli inte förvånad när vi inte känner igen eller vet vem du är inuti och/eller utanpå.
Seriöst, slarvar i två veckor och går upp 4 kilo. Innan Ladies Night var jag uppe i 59, från 55 som jag vägde innan sommaren. Sedan jag började träna har det gått rakt åt helvete. Först gick jag upp till 59, som vart ganska standard vikt för mig sedan de övre tonåren. Men nu är jag rent förbannad och mår illa av mig själv. Fast att jag vart sjuk den senaste veckan så verkar det som att kroppen suger åt sig varenda kalori i hela världen min mun kommer i kontakt med. Hoppas på att det är massa vätska som vanligt under den här underbara tiden på månaden också, men har inga jätte förväntningar på det. Även om bara det brukar göra att jag ganska raskt lägger på mig 1-2 kilo.
Alkohol och läsk har vart min största bov den senaste tiden och min nuvarande depression/megaångest period gör inte saken bättre, jag "orkar" inte laga mat så det blir halvfabrikat och fet äcklig detta går snabbt-mat. Och nej jag menade inte att jag supit massor. Drack under Ladies night kvällen och tre melondrinkar ikväll, men på något magiskt sätt så räcker det för miss ballong.
Vad gör man, den onda cirkeln hittar mig alltid på något sätt. Jag röker, jag slutar röka, jag äter, jag slutar äta, jag börjar sova, jag sover normalt, jag får vredesutbrott, jag behärskar mig, jag vill skada mig själv, jag skadar inte mig själv, jag får bulimi liknande symtom, jag äter bra, jag börjar stänga in mig hemma, jag börjar ta mig ut, jag blir lätt irriterad hemma och kan inte hantera vardagliga sysslor, jag diskar och duschar, jag vill dränka mig själv i badkaret, jag släpper ut vattnet, jag går och lägger mig.
Igår fick jag ett mindre anfall efter duschen och klippte av en del av håret som inte gick att kamma ut, som tur var fortsatte jag inte utan gick och somnade på soffan annars hade jag definitivt vart miss Fantafrilla of the year nu. Och vad säger man till frisören nästa gång man går dit, bry dig inte om hackjobbet jag är psyko.
