angestandme.blogg.se

Jag vet att man inte borde bry sig. Att man borde kunna skaka av det och säga "det är ju bara en serie". Det är sant till en vis del, resten av mig skriker "det var inte alls såhär jag tänkte".

Vikings sista avsnittet, säsong 1, jag är besviken. Du höll mig i ett järngrepp, men nu vet jag inte. Ger nog säsong 2 nästa år en chans men jag vette fan.

Såg fram emot massa små historier och annat jag startat i mitt huvud men serien verkar gå åt ett helt annat håll än vad jag tänkte och förstod under de första 8 avsnitten.

Känns ofta såhär med serier, även filmserier. De startar något sedan förändras de så mycket på vägen att vi inte känner igen starten eller kan få samma känsla för karaktärerna igen. Karaktärer du engång gillade och var så engagerad i finns knappt kvar i den karaktär de byggt upp längre.

 

Är det samma med människor i din närhet? De bygger upp en bild, jag ser och skapar en egen bild av dem och sedan finns det olika tolkningar av dig och mig utifrån den som ser. Sedan om bilden stämmer med vem vi är utåt och vem vi är inuti kanske är två helt skilda saker.

 

Bli inte förvånad när vi inte känner igen eller vet vem du är inuti och/eller utanpå.