I Augusti 2014, gjorde vi äntligen helt slut, och trots att han hade kvar de mesta av sina saker hos mig, märktes de knappt. Vad ägde han? Knappt någonting, en dator jag köpt, fiskespö och utrustning, kläder och tatueringsutrustning som jag betalat.

Kronofogden och inkassokrav var det enda han bidrog med under förhållandet. 600 euro försvann hemma efter vår semester på gran canaria (jan -14) som jag dessutom betalat, han tog ofta mitt bankkort och ibland kunde han till och med komma hem med något till mig, köpt med mitt kort!?

Han skylde ofta på att kronofogdens utmätning tog det mesta av hans lön, någon lön fick han knappt alls, ändå ansåg han alltid att han bidrog. Och trots att jag nästan helt slutade att köpa saker till mig själv kändes det aldrig som att pengarna räckte till.

Några dagar efter att vi gjort slut frågade en vän om vi flyttat ihop igen, och eftersom jag inte ens hunnit berätta att vi gjort slut blev jag lite fundersam. Enligt hans facebook som han startat upp igen under annat efternamn var han sambo och hade förlovat sig helgen innan vi gjort slut.

De värsta var inte att jag engång älskat honom, för redan när vi gjorde slut var jag så trött på hans lögner att jag knappt orkade konfrontera honom med otroheten. Det värsta var hur jag kände mig, och hur jag såg på mig själv. Hur kunde jag vara så dum, korkad? Varför satte jag inte stopp.

Från början trodde jag att de träffats under sommaren och att allt hade gått snabbt, men så var inte riktigt fallet.

Efter att jag pratat med en bekant som kände henne började historian nystas upp, såpass att tjejen tillslut tog kontakt med mig. Vem var jag?!

Vi pratade i timmar, kände oss båda lika korkade, men i slutändan trodde hon på hans lögner, lika blind som jag vart.

Jag var hans galna ex, vi hade gjort slut redan nov/dec 2013 och valt att åka till Gran Canaria tillsammans i januari 2014 eftersom resan redan var betald. Och sedan hade jag vägrat släppa taget, förföljt honom, ringt varje dag.. Jag var i chock.

Vi bodde ju ihop till maj/juni 2014, vi levde tillsammans, jag tog hand om hans hund när han jobbade, jag lagade mat när han kom hem trött efter jobbet, hur kunde han se mig i ögonen säga att han älskade mig, prata om framtiden, vara så uppriktigt ledsen över att han jobbat så mycket och inte kunde vara hemma så mycket med oss.

Jag förstår fortfarande inte, och det kommer jag nog aldrig göra..