Fortfarande vaken, kugghjulen inne i hjärnan vill inte alls vara med mig. Tankar, funderingar, rädslor ibland kommer allting samtidigt.

Jag vill veta, ha kontroll, men livet fungerar inte så. Vägen framåt är dold.. Jag önskar att jag var mer orädd, tog dagen som den kom och blickade framåt med entusiasm.

Men vägen är mörk, ingen kan svara mig vart den leder, vart den slutar. Visa dagar skrämmer det mig mer än andra.