angestandme.blogg.se

Detta skrev jag för några dagar sedan när känslorna började svämma över och tankarna behövde få flödda. Ibland mår jag bättre av att bara få ut det. Få ut hur värdelöst jag tycker att livet är.

Tyck vad du vill.....

 

Jag förstår att det inte är enkelt att höra. Och på många sätt också svårt att säga. Att uttrycka det hat och den avsky jag har till livet, mitt liv.

Jag har länge försökt hitta mening, en godhet och glöd hos den mänskliga rasen men oftast ser jag bara ondska, själviskhet och värdelösa kvaliteter. Intelligent, jovisst. Begränsade av den egna självbevarelsedriften.

Vi måste uppnå, vi måste ha hirarki, alla vet vilken myra de är i stacken. Ofta strävande efter mer, att betydda något, att leva vidare efter vi är borta.

Att jag står och säger att jag inte har livsglädje, att se någon i ögonen som du älskar och säga att livet inte är tillräckligt. Det gör ont i mig att säga det och jag förstår att det på många sätt krossar vår relation ändå kan jag inte ljuga. Jag orkar inte spela längre, jag är trött.

Så himla trött, jag vill inte finnas men på något sätt inte heller dö. Jag vill låsa in mig i mig själv och drömma för alltid. Skapa min egen verklighet för den som jag lever i duger inte.

Jag försöker anpassa mig till samhällets ramar men de krossar mig, får mig att kippa efter andan och försvinna långt, långt ner i ett håll.

De bra stunderna finns, men de är för få. De är inte tillräckliga.