Ångest och kärlek - del 1
Kategori: Allmänt
Mitt tidigare inlägg idag innehöll lite tips, råd och fakta för anhöriga, med någon i sin närhet med ångestproblematik. Två av styckena var speciellt intressa för det jag tänkte skriva om nu.
- Kritik
Ångestsyndrom är riktiga. Inte inbillade. Om den anhörige inte förstår allvaret kommer ett tillfrisknande sannolikt ta mycket längre tid.
- Uppmuntra
Ingen mår bra att få pålagt en skuld på grund av att andra i en omgivning påverkas negativt av din ångest. Möt istället den drabbade med uppmuntran och positivitet om sin egen förmåga.
Just dessa bitarna har nog varit de absolut svåraste i mina tidigare förhållanden. 2008 hade min ångest problematik startat på allvar och gamla symtom blev värre och nya kom till. I tidigare förhållanden hade jag ofta fått höra hur grinig och sur jag var jämt, hur jag omöjligt kunde vara så negativ och fientlig mot livet och att det var svårt att leva med mig. Detta tärde väldigt mycket på mig även i de tidigare förhållanden, men denna gången var det annorlunda. Detta var första gången jag faktiskt brydde mig om det tog slut. Och tanken på att det skulle vara mitt fel var väldigt skrämmande.
Efter att den sk "smekmånadsperioden" var över började även samma problemen i det nya förhållande. Jag kunde saknat honom en hel dag och vara överlycklig när han skulle komma hem, men direkt dörren öppnades var allt som bortblåst. Små saker blev gigantiska problem och irritationen var på topp.
Varför hade han inte ringt och sagt att han blivit sen från jobbet. Hur svårt kunde det vara, hjärtat slog snabbare, fick en känsla i kroppen som att det inte längre var jag och humöret svängde på några sekunder. Klarade inte av om han gjort hastiga planer eller glömt att berätta något för mig om kvällens händelser. Att inte veta och inte ha kontroll över vad som hände framåt gjorde mig stressad och panikslagen. Jag kunde vara hungrig och väntat på honom så att vi kunde äta middag tillsammans medan han precis hade ätit på restaurangen han jobbade på.
Under denna perioden visste jag inte att jag hade GAD (generaliserat ångestsyndrom) och detta gjorde bara saken värre. Skulden och ångesten över att det var mig det var fel på det hängde över mig konstant. Det hade mina tidigare pojkvänner sagt och nu sa även han det. Då måste det ju vara sant? Det var jag som inte kunde hantera mig själv, spontanitet och mitt humör.
