Ångest och kärlek -del 2
Kategori: Allmänt
Att känna oro och rädsla i ett förhållande hela tiden gjorde att jag började söka bekräftelse, ju längre vi vart ihop och han klagade på mig ju "jobbigare" blev jag och undermedvetet tänjde jag på gränserna hela tiden.
Irritationen gick över i ilska, svartsjuka, sjuklig oro och ibland helt orationella beteenden. Även om jag var lycklig och hade roligt tillsammans med honom hängde oron över mig. Var han lycklig? Var jag alltid sur? Om jag var så hemsk och jobbig varför älskade han mig då?
Efter 8 månader tillsammans var vi redan förlovade, hade planer på familj och ville gifta oss. Vi hade samma tankar och önskan om en familj och både kände sig lite traditionella i tankarna på giftemål innan barn. Vi bestämmde oss för att vi ville gifta oss i rådhuset, intimt bara jag och han. Tanken på att vara varandras och ge varandra löftet om evigkärlek var stärkande och precis det vi ville. Han var min första kärlek som vuxen.
Sedan hände något hos mig när jag skulle boka tid på rådhuset. Prinsessdrömmen knackade på fönstret och ville komma in. Var jag verkligen nöjd med min gräddvita knälånga spetsklänning som hängde i garderoben. Skulle jag verkligen inte ha en "riktig" bröllopsklänning, håruppsättning, fotograf och min familj där. Ingen kyrka, fest, vänner, middag.... Skulle jag ångra mig resten av livet att jag inte gjorde något mer av vårt bröllop.
I efterhand förstår jag bara att det var min ångest och oro som byggde upp en drömbild av vad man skulle göra när man gifte sig och inte vad han och jag ville göra. Men jag lätt mig ryckas med, och ett litet bröllop som vi ordnade själva med 32 gäster, kyrka och middag stod helt plötsligt på bordet. Vljan att vara normal och göra det rätta blev för avgörande.
Vi bestämde oss för att det inte gjorde någonting om jag var gravid när vi gifte oss, rekomendationen var att sluta med p-piller minst 3 månader innan man ville börja för att alla väggar och slemhinnor skulle hinna återhämta sig för att inte riskera missfall. Så plötsligt hade jag inte haft p-piller på ett halvår och bröllopet närmade sig.
Han hade börjat jobba väldigt mycket och vi försökte spara så mycket som möjligt för att betala bröllopet och åka på en smekmånad. Problemet var att han jobbade kvällstid och jag dagtid. Helt plötsligt insåg jag att vi hade haft 2 timmar vaken tid tillsammans på 2 veckor och så fortsatte det.
Jag kände mig så otroligt ensam. Jag planerade bröllopet, resan och kom hem till en tom lägenhet varje kväll. Han jobbade, spelade dator när han kommit hem för att varva ned och vi sov tillsammans ett par timmar om natten om ens det.
