Ångest och kärlek - del 3
Kategori: Allmänt
Jag har ju sådär lust att skriva om min senaste inlägg då det inte kom med när jag publicerade. Men, men... Jag får försöka...
Jag kommer inte dra hela historian om mig och exet men here it goes. När jag började med min medicin (Fluoxetin - högsta dosen och Atarax vid behov) blev jag ännu tröttare än vad jag redan var och jag gick längre och längre in i mig själv. Jag ville sova bort all tid och inte gå upp.
Mitt ex hade alltid haft svårt för att prata med mig om viktiga och vad jag tyckte nödvändiga saker. Och nu blev det ännu viktigare för mig, men för honom var det för svårt och han slöt sig som en mussla. Han kunde vara tyst och ignorera mig i flera timmar och jag visste inte längre hur jag skulle hantera honom. Jag behövde tjafsa lite om sådant man var tvungen att få ur sig och sedan vara klar, men det gick inte alls och allt samlade på hög.
Varför jobbade han så mycket och satt vid datorn varje ledig stund, älskade han mig inte längre? Var jag så dum, elak och jobbig? Jag började tvivla på allt och eftersom han vägrade prata med mig om sådana saker och tyckte att vi redan pratat om dem började jag sova ännu mera.
Två månader innan vi skulle gifta oss träffade jag en kille på en fest, han fick mig att skratta och känna ett lugn som jag inte känt på flera, flera månader. Vi började prata på facebook kort därefter och med honom kunde jag prata om allt. Det var skönt att inte känna sig så ensam och ha någon att prata med på kvällarna.
Jag borde avslutat vänskapen där eftersom killen hade börjat falla för mig, men en del av mig satte mitt förhållande på prov. Jag ville att exet skulle stoppa mig, börja umgås med mig igen och förstå vad jag behövde. Det gjorde han aldrig. Så jag började umgås med killen från festen även i verkligheten, helt öppet gentemot mitt ex och efter ett kort tag började jag även sova hos vännen. Exet tyckte det var okej men sa att han saknade mig någongång. Först sov jag på soffan men en kväll sov vi tillsammans i hans säng. Vi var gifta då så när mitt ex kom hem den eftermiddagen berättade jag vad som hänt och han lämnade mig.
Kontakten med killen från festen slutade tvärt, jag hade vart orättvis mot båda två. Detta var inte slutet för mig och exet utan början på en lång och utdragen skilsmässa. Det var aldrig så att vi hade slutat älska varandra men någonstans på vägen tappade vi bort varandra och hur vi än försökte reparera vårt förhållande var det redan försent.
Problemen tidigit i vårt förhållande kvarstod och vi var inte tillräckligt starka för att kämpa för varandra.
