Ett svårt val!
Kategori: Allmänt
I början på 2007 hade jag ny pojkvän och var tillbaka i Göteborg igen, mina föräldrar var skilda sedan en tid tillbaka och jag levde på en tältsäng hos mamma och lillasyster. Samtidigt som jag var otroligt lycklig över mitt liv med den nya pojkvännen fortsatte problemen med illamående och bröstsmärtor. Jag hade även börjat få sura uppstöttningar och rapade mer eller mindre under hela dagen. Speciellt jobbigt var det under föreläsningar, tystnaden la sig över salen och det enda jag kunde tänka på var att jag var så äcklig och inte kunde låta bli att rapa, även om jag försökte vara diskret kändes det som att alla visste.
På något sätt kändes det som att min problematik blivit till min vardag och jag hade nästan slutat reflektera över varför och försökte acceptera mina brister och försökte göra det bästa av det jag hade.
2008 hade jag och killen flyttat ihop och Oliver (hunden) hade hunnit bli två år. Efter att pappa hotat min lillasyster och mamma ett år tidigare hade jag börjat få yrsel episoder i flera dagar varje gång jag hade pratat i telefon med honom. Jag var arg och oförstående till hur han behandlat familjen då han själv växte upp på barnhem i perioder då hans mamma var sjuk och misshandlades av sin pappa och morbror under hela sin egna uppväxt. Tillslut sa jag till mig själv att det inte är värt det längre, och valde att utesluta honom från mitt liv. Även om jag fortfarande var rädd och orolig för att han skulle försöka kontakta mig var det lättare för mig att utesluta honom helt och yrselepisoderna avtog mer och mer.
Efter nästan 4 år på högskola hade jag äntligen börjat arbeta som förskolelärare och såg fram emot dagar fyllda med barn skratt och utmaningar.
