Tomhet
Kategori: Allmänt
Om jag är vaken lite längre så kanske morgondagen inte kommer lika fort?
Ibland vill jag inte somna. Jag vet att jag kan somna om jag vilar huvudet mot kudden och försöker, men hela jag skriker nej. Somnar jag blir det imorgon och en ny dag. En ny dag med mig själv. En meningslös, tom dag.
Jag är tom.
Jag vet att jag egentligen känner massa saker, men jag känner mig ändå tom. Tom på ork, viljan att försöka och styrkan att ta mig framåt. Jag sitter fast i någon slags rutin som jag hatar. Jag trivs på jobbet för det mesta. Men ändå gnager det mig. Jag arbetar för att tjäna pengar så att jag kan leva. Men varför.
Jag vet inte varför jag finns, jag vet inte hur dagarna bara går utan en mening, ett mål. Kanske är det längtan efter ett barn som tynger mig. Det som jag längtat efter så många år men kroppen inte vill ge mig just nu. Och nu säger alla "men du är ju så ung". Jag känner mig inte ung och jag känner mig inte tålmodig. Jag känner mig gammal, för varje månad som går sköljer en sorg över mig. Inte denna gången heller.
När hade jag lusten? Fanns den någonsin där. Eller är det bara denna tomma känslan som nästan alltid funnits där. Det känns som hela jag skriker rakt ut. Men ingen hör mig, inte ens jag.
