Vem är du?
Kategori: Allmänt
Jag heter Susanne är uppväxt i Bergsjön och fyller 29 år i dec. Trots min ålder har jag hunnit med en exman, flera tunga år av ångest och flera år av misslyckanden att bli gravid. Mycket därför min exman är just min exman.
Jag är utbildad förskolelärare men har ingen lärarlegitimation, jag tror att jag saknar typ 2 poäng från att vara färdig men ärligt så har jag inte orkat ta tag i den biten och stämma möte med Göteborgs universitet för att kolla hur man kan göra. Hade mail kontakt med Borås universitet där jag också gått, som inte ens vill räkna en av mina terminer i Göteborg och dessutom tyckte att två poäng var en 300 sidors bok att redovisa. Det kan de glömma.
Jag har en hund som heter Oliver som nu hunnit bli 7,5 år. Även om det inte syns så bra är han en vit dvärgschnauzer. Jag har en bonushund också som följde med paketet med min underbara sambo. En amstaff tik på 4 år.
Är uppväxt i en familj på fem, med en storebror och en lillasyster. Pappa har jag ingen kontakt med sedan iaf 5 eller 6 år då han hotade min mamma och lillasyster till livet och jag tyckte att det räckte.
20 år levde jag och bodde med min pappa, det är 20 år av ständig psykisk misshandel av hela familjen, ibland fysisk. Nu har jag sagt stopp för mitt egna välbefinnande och kommer aldrig att ångra mitt beslut.
Visst tänker jag ibland att varje sekund var ju inte hemsk, fina minnen finns också. Men tyvärr inte tillräckligt eller så starka att jag någonsin kommer välja att umgås med honom igen. Han har ingen plats i mitt liv, och inte heller i mitt hjärta längre. Många säger men han är ju din pappa, men sanningen är att jag förlåtit honom men att jag inte älskar honom längre.
Jag lever och bor ihop med min egna lilla familj nu, hundarna Oliver, Alikha och min kärlek och sambo Joel. Har jobbat på samma förskola sedan jag gick ut högskolan 2008 och trivs just nu bättre än vad jag gjort under alla de fem år jag jobbat där.
Men trots att jag mest trivs på jobbet, har en sambo jag älskar och några få människor omkring mig som jag verkligen tycker om att umgås med och väljer att ha i mitt liv jagas jag av ångest. De är vekligen svårt att säga att man har kärlek runt omkring sig men ändå kan känna sig ensam och tom.
En dag i taget.
