Jag kan flyga jag är inte rädd....
Kategori: Allmänt
Sträcker ut armarna och blundar, "jag klarar veckan jag är inte rädd........ (andas) jag klarar veckan jag är inte rädd". Jag är helt slut på alla sätt, men jag fortsätter kämpa. Just nu tar jag en dag i taget, alltid med målet att klara en hel arbetsvecka utan att bli sjuk eller att vilja att ge upp.
Just nu känns det verkligen som att jag sjukskriver mig själv, har jobbat 90% ett tag och innan det 80% på mitt egna initiativ, inte för att jag vill vara ledig egentligen utan för att jag vet att jag inte klarar mer utan att falla i sönder. Vad gör man, nu hoppas jag på 80% i november och december men det känns som att chefen verkligen vill få in mig på 100% igen. Klart det är hennes mål, jag är värdefull och en bra tillgång, bla bla bla...
Vid detta laget känner jag min kropp och mitt psyke tillräckligt väl för att säga att jag klarar mig nätt och jämnt som det är just nu och 100% skulle definitivt knocka mig igen. Just nu vet jag inte ens hur jag ska resonera, ska jag ta mig till läkarna igen och försöka förklara och trycka på hur jag mår och vad jag klarar eller ska jag fortsätta sjukskriva mig själv och gå ned i tid på egen bekostnad. Lite känner jag väl att det är mig det är fel på och kan jag inte jobba så har inte försäkringskassan någon förpliktelse men vad är den annars där för?
Det är ju inte som att jag vill bli sjukpensionär eller jobba jätte lite, jag vill bara överleva utan att vilja försvinna ner i mitt djupa mörka håll där ingen annan är välkommen. Ja vill vilja.....
