angestandme.blogg.se

Dagen började bra, kom iväg tidigt och piggheten kändes som att den var på min sida. Sedan blir kl fem i åtta och sex barn kommer samtidigt, två är ledsna och känner inte alls för att lämna sina föräldrar. Armar och ben räcker lixom inte till och fem minuter till är jag ensam på avdelningen. Efter man har lyckats varva ned är huvudet redan i "panikmode", vid nio kommer nästa drös och några till som tycker det är svårt att lämnas.

Idag är jag inte världens bästa pedagog, ögonen och huvud känns tunga och piggheten som fanns där en stund tidigt imorse är som bortblåst. Såhär känner alla pedagoger och föräldrar någongång, men det är egentligen tabu att tala om det. Att vi inte alltid orkar, känslan av att skrika "hållkäft" lockar någonstans där i bakhuvudet och tålamodet är inte alls på topp. Men istället för att bli arg och irriterad försöker jag stänga av så mycket som möjligt, går på rutin och gör det jag ska. Fokuserar man på rutinerna kommer man igenom dagen iaf. Och förhoppningsvis utan att ta ut något onödig ilska eller irritation på barnen.

Ibland kan man inte vara på topp, vilket yrke du än har och även om du är mamma eller pappa varje dag så kan inte alla vara toppen. Vi måste tillåta oss at våga vara.